Avtalen gäller för en rätt lång period, i medeltal i 2 år och 3 månader. Giltighetstiden för de kortvarigaste avtalen varierar från 6 månader till ett år och i fråga om de längsta giltighetstiderna från 3 till 4 år. På grund av den ekonomiska recessionen och det osäkra läget har löneavtalen ingåtts för kortare perioder, i genomsnitt för ett år och en månad.
I enlighet med största delen av avtalen ska förhandlingar föras om löneavtalen från och med augusti 2010 till våren 2011.
Inledning av löneförhandlingarna hösten 2010
Teknologiindustrin öppnade löneförhandlingarna med sina avtal den 16 augusti 2010. De två avtalen omfattar 130 000 arbetare och 55 000 övre tjänstemän, dvs. nästan en femtedel av alla arbetstagare i EK:s medlemsföretag.
Enligt de båda löneavtalen i teknologiindustrin ska en lämplig lönehöjning förhandlas fram lokalt på de enskilda arbetsplatserna. Om enighet inte nås i lokala förhandlingar, höjs lönerna 1.10.2010 med 1,5 procent, så att en procent utgör en generell höjning och 0,5 procent ges enligt arbetsgivarens bedömning.
EK:s styrelses riktlinjer för höstens löneavtal
EK:s styrelse betonar att det är viktigt att man i allt högre grad ger möjligheter till att löneavtal sluts på lokal nivå i de enskilda företagen. I styrelsens uttalande av den 17 augusti ska man ge företagen möjlighet att fatta beslut om hur löneavtalen ser ut.
För att dämpa en stegring av arbetskraftskostnaderna är det synnerligen viktigt att den generella lönehöjningen inte överskrider en procent i höstens branschvisa löneförhandlingar.
Styrelsen anser det vara viktigt att nivån på och strukturen för löneavtalen stöder kostnadskonkurrenskraften, den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen i alla branscher, efter raset av BNP och konkurrenskraften år 2009.
Förhandlingar fortsätter i många branscher
Förhandlingarna har efter augusti 2010 börjat eller fortsatt i många branscher gällande lönehöjningar. I några branscher förhandlas om ett nytt avtal när det gamla avtalet har upphört.
Moderata lönehöjningar sedan hösten 2009
Som ett resultat av den ekonomiska krisen har endast små lönehöjningar verkställts i inom ramen för kollektivavtalen sedan augusti 2009. Effekten av höjningarna har i allmänhet varit 0,5 procent per år i industrin. I genomsnitt har lönerna höjts 0,9 procent per år enligt de avtal som EK:s medlemsförbund har ingått.
Löneavtalen varierar i någon mån mellan olika sektorer, t.ex. i fråga om struktur och tidpunkten för höjningen. I vissa avtal, t.ex. för sjöfarten och luftfarten har man inte avtalat om lönehöjningar eller så har höjningarna skjutits fram.
Lönehöjningarna i den kommunala sektorn däremot är högre än i den privata sektorn.
”Öppningsklausul” i många kollektivavtal
I Finlands arbetsmarknadshistoria har man nu upplevt ett viktigt ögonblick, då kollektivavtalen för första gången har gjort det möjligt att senarelägga lönehöjningarna, betala mindre än vad man avtalat om eller inte alls verkställa lönehöjningar om den ekonomiska situationen i företaget kräver det. Man måste på lokal nivå avtala om förfarandet i fall av ”öppningsklausul”.
T.ex. teknologiindustrin (från oktober 2009 till september 2010) och den mekaniska skogsindustrin (från januari 2010 till augusti 2010) har infogat detta villkor i sina avtal.
Lönehöjningar på lokal nivå blir vanligare
I Finland har man i allmänhet avtalat om generella lönehöjningar i euro eller i procent.
Sedan år 2007 har man emellertid för ungefär hälften av arbetstagarna i den privata sektorn avtalat om företagspotter, vilka vanligen har utgjort en del av löneavtalet.
Sedan 2009 har andelen lokalt avtalade lönehöjningar i medeltal utgjort en tredjedel av de totala lönehöjningarna. Detta går i linje med målen för EK och dess medlemsförbund.
Många strejker trots den ekonomiska krisen
Trots den svåra ekonomiska krisen, som företag och branscher har upplevt sedan vintern 2009, har det på arbetsmarknaden förekommit ett antal arbetskonflikter.
Den svåraste strejken upplevdes i stuveribranschen i mars 2010. Under det senaste året har strejker också förekommit i bankbranschen, bland tjänstemän i teknologiindustrin, transportbranschen liksom i handeln och livsmedelsindustrin.
De skador och affärsförluster som strejkerna förorsakade har emellertid varit rätt obetydliga med undantag för stuveristrejken.
Se också:
Läs mera på finska under rubriken
Ajankohtainen
työmarkkinatilanne